gåshudssensualism

Det finns en värld för människor som aldrig blir tillgänglig för mig

det är ett trappsteg jag aldrig kan kliva över
Det finns en känsla, en tanke, ett naturfenomen, en natt
som jag aldrig kommer att kunna förstå
som jag exkluderas, exkluderar mig ur

och de stunderna blir fler
och färre
men många

en filmduk, ett radiodrama
en utanförblick på ett innanförvarmt scenario

vanligt, vardagligt. Jag förstår
tar plats och gör mig till mer sådan
inflation i upplevelse
inskränkt till gula fötter, gula fötter
bruna huvuden, en masse

Lisa säger; Du kan inte säga att du är olycklig om du inte också varit lycklig. Hur kan jag annars relatera det till varandra?
nehä...det här kanske är lycka för mig då. Det här kanske är lycka för mig då.
Men lycklig är jag hellre med dig. Det är inte samma sak utan dig. Kanske är jag hellre lycklig utan mig. För med mig är förbannat inte lycka.
Med mig är en bioduk med såpasperma. Och där händer inget mer förrän lamporna brinner upp. som om en fluga flyger in i ljuset.
Sprätter.
Knäpper
och faller ner.

Mina vackra vänner är aktörer i det otillgängliga livet. super coulor.

samvete och ursäkt

Jag får dåligt samvete över fucking bloggande. För att jag inte skriver men också på grund av det som jag skriver.

men vad är det för poäng om det inte är meningsfullt? Och mitt liv i dagboksform är inte alls meningsfullt? Dessutom tjatar jag om allt vardagligt till alla riktiga människor hela tiden
medan pretantiöst introvert prat inte har något utrymme på någon annan plats.

Det är ändå inte så många som läser...och det är väl bra tror jag för om jag ville att människor skulle känna mig som den jag är så skulle jag nog inte le så ofta och då skulle jag verkligen behöva vara speciell för att ha någon bekantskap överhuvudtaget.

Jag borde inte ens ursäkta mig...men det är jag ju bäst på.
men nu har jag inte ens tid för det längre...fika + hundpromenad med min favoritmänniska Nina och söta Tesla.

if my hearts soaking wet

Ibland så älskar jag Lisa mest i hela världen. Jag älskar människor (och Line -nästanmänniska) mest i hela världen också...
Men det får plats ändå. Det är tomt hos mig, så jag får plats med alla som jag älskar mest av allt.
Jag älskar också för att kompensera att jag inte vet hur jag ska lära mig att vara älskad. Det är så otroligt svårt. Det är så fruktansvärt ensamt.
Idag älskar jag Lisa för att hon tar hand om mig, och för att hon låter det vara sådär svårt utan att försöka förenkla. Jag känner mig bara fråntagen något när det förenklas.
Jag är ledsen i mig själv. Jag vet inte varför.

Men jag är hjälpt.
Av Lisa, av S.

S, som hittar någonting i mig jag aldrig lyckas hitta själv. Som ger mig min egen balans tillbaka.Som inte behöver hålla mig och stödja mig, som bara behöver se på mig och andas nära mig för att jag ska bli tryggare för mig själv.

sometimes i breathe you in
and i know you know
and sometimes you take a swim
found your writing on my wall
if my hearts soaking wet
boy your boots can leave a mess Tori Amos