Jag går mycket långsamt.

Mycket långsamt för att se trattkantarellerna.

Först hittar jag nästan inga.

Sen hittar jag bara några till.

Allt som allt en handfull.

Jag kände mig lite kall. Eller så var det kanske en känsla av lycka och vemod på samma gång.

Jag blev lite rädd. Men precis när jag trodde att jag var vilse

så hittade jag stigen igen.

Jag kissade nära stigen.

För jag kunde inte hålla mig.

Men sen förstår jag att jag måste gå hem. För mina skor är blöta.

När jag kommer hem dricker jag te.

Som säkert är gjort på konstgjorda smakämnen.

men det känns så äkta.

Jag känner mig verkligen som original india spice. Och livet ser ut som paketets etikett.