varför jag inte finns

Det var ett tag sedan...Myrans intåg har vänt upp och ner på tillvaron och ändå inte. Det rätt så stressigt och mycket att göra, framförallt är de tidiga mornarna högst ouppskattade, men hon är en väldigt trevlig liten individ som tar livet med ro och är charmigt valpsöt men förståndigt lillgammal. Vi älskar lilla Myra. Djuren har fått en egen blogg: whippet.blogg.se, kolla in.

Den del av mig som inte är helt uppslukad av hundliv är rätt så sovande just nu, eller i vart fall väldigt trött. Jag är rastlös på jobbet och det som är kvar. Jag vill komma igång med flytten. Samtidigt är jag trött på att fixa och ordna och hålla koll och räkna pengar och allt som bara måste göras hela tiden. Jag har absolut ingen tid till självreflektion men ibland sjunker jag ihop i en gråtande hög i hallen. Inte för att jag har nåt att deppa över men för att jag inte klarar motgångar särskilt bra just nu, hur små de än är. Det är bara för mycket med allt och jag är en svag och liten person.

Idag till exempel, var jag så himla glad för jag hade tänkt sluta tidigare.
Tills jag insåg att jag har lovat vikariera för en annan lärare till 17.00. Då ville jag också gråta, men vi ska se film på hennes lektion så det blir nog soft.

Jag återkommer när jag har ett fungerande liv.

ps. Det kan nog dröja hur länge som helst...;) ds.