samvete och ursäkt

Jag får dåligt samvete över fucking bloggande. För att jag inte skriver men också på grund av det som jag skriver.

men vad är det för poäng om det inte är meningsfullt? Och mitt liv i dagboksform är inte alls meningsfullt? Dessutom tjatar jag om allt vardagligt till alla riktiga människor hela tiden
medan pretantiöst introvert prat inte har något utrymme på någon annan plats.

Det är ändå inte så många som läser...och det är väl bra tror jag för om jag ville att människor skulle känna mig som den jag är så skulle jag nog inte le så ofta och då skulle jag verkligen behöva vara speciell för att ha någon bekantskap överhuvudtaget.

Jag borde inte ens ursäkta mig...men det är jag ju bäst på.
men nu har jag inte ens tid för det längre...fika + hundpromenad med min favoritmänniska Nina och söta Tesla.