obehaglig oro

det går en rysning över huden...den sakta ålande svart och tunn orm. den väcker oro och obehag. den är olycksbådande kall.
något väntar mig. som inte är gott. och jag känner det. jag vet inte varifrån det kommer, om det är en inre demon som reser sig för att självdestruktivt straffa eller en folkmassa med knivar som rör sig i min riktning.

om min hjärna syntes på en skärm eller duk så skulle det vara en skräckfilm med sjukt vackra scener.

jag är så rädd för människor. det är inte klokt egentligen.

ormen kryper upp ur glädjen, som i en folksamling där man känner igen alla ansikten och plötsligt ser någon som inte tycks passa in. någon som liksom ljudlöst ställt sig emellan och borrat hål i marken under sig så att kallvattnet sipprar upp i sprickorna mellan människorna. Så att de delar på sig och plötsligt tittar på dig med andra ögon och du är inte en del av utan du är bara fel utav och det är bäst att springa allt vad du kan.

Kommer ni ihåg Jan Kask? sångaren i Brainpool. Jag har deras skiva painkiller liggandes framför mig. Tror att den är från 1995. Janne Kask var i alla veckotidningar och han var så snygg. och det enda jag kan tänka på när jag tänker på honom är något med provhytt och oralsex...och så kanske det var nåt med plastblommor också. jag vet inte varför, jag har väl läst nåt nånstans, det var knappast en personlig incident med herr Kask som framkallar de minnena.

Jan Kask ser litegrann ut som den där ormen...han är lång, smal och svarthårig och väldigt söt minsann...han skulle kunna vara en orm. Om det vet jag ingenting. han är nog trivselviktig, rynkig och pappaledig nu....och vad spelar det för roll?

Det är dags att hålla om S nu. Det är dags att somna varmt och vakna lycklig. Det är dags för mig att sluta vara rädd...