"And then you kissed me"

Huden faller av som askflagor från ett bränt träd
gråa lemmar i bitar, skalas av
men fortfarande så långt in till köttet
faller
framåt då mina ben inte längre bär mig
faller bakåt då du ryggar undan för min hand och sotar dina vita fingrar
frasigt flagande, trycksvärta eller sot
och fortfarande så mycket kvar innan du blottar bränt kött

*

Jag drömde inatt att jag stod i en balklänning och skulle ta studenten igen. Jag har aldrig haft balklänning eller gått på studentbal. Men nu var det så. Min lärare frågade oss alla vad vi hade lärt om livet för att kunna leva i det.
och det enda jag visste var att det blir inte bättre. det gör alltid lika ont. Det blir inte bättre. Det gör alltid lika ont. Det blir inte bättre. någonsin. (det var egentligen här som de började sjunga)

och det var karnelval med flaggor och visselpipor och fjädrar och tyger och skramlande instrument. Det var band som marcherade till musik (jag vet inte vad de heter på svenska) och några som jonglerade med eld. hjulade genom eld. Satte eld på hela karnelvaltåget. Hjulade fram som ett rasande eldklot och satte eld på allt runtomkring. Men musiken bara fortsatte.

jag slet av mig tyget runtom mig och klättrade uppför en brant kulle. Det var eld runtom mig och när jag nådde toppen satt alla där. Alla som jag känner men som inte känner mig. alla vände mig ryggen. jag var så glad att se er och ville krama alla men ingen såg mig. jag kände igen alla ryggar. Mitt i allt, frånvända ifrån mig stod the Cardigans och sjöng (och jag har väl aldrig lyssnat på dem förr men...)

And then it hit me that love is a game

like in war, no one can be blamed

yes, it struck me that love is a sport

so i pushed you a little bit more