ut ur askan...

Jag kliver alltid ur askan...men jag ser aldrig någonsin varken rök eller eld. Jag är fast i symbolerna och de dammar och bränner under fötterna...

Min bilder
Namn:
Plats: Uppsala, Sweden

torsdag, februari 09, 2006

Milleniets DaliDante, king of my home

Det är fantastiskt priviligerat att känna vassa bengalklor långsamt pressas in i min handrygg när Dante får en stunds magkli. Hans magpäls är som jag kan föreställa mig en vildkatts. Jag kan inte exakt beskriva den, men en viss strävhet och ogenomtränglighet i det varma och långt mjuka. Det är inget domesticerat i hans päls...

ibland så undrar jag om det överhuvudtaget är något domesticerat över honom...där andra ser en vild tamkatt ser jag en tam vildkatt.
Men det alla människor ändå tycks förstå när de möter hans säreget ljusgröna blick är att få vara i hans närhet är en ynnest han förunnar få. Och där han ligger bakom mig ger han mig vildkattsstyrka i ryggen!

/---/

Mina morföräldrar har varit gifta i 60 år den 14 februari. Ikväll ska jag packa en väska och boka en biljett i sista minuten för att fira dem. Jag ska träffa min släkt på mödranet. De består av frodiga kvinnor med hett temperament och svartmuskiga machomän, alla klädda i läderkläder. Alla är "naturliga" och det ska jag tala om, är man på ett visst sätt..."naturlig" är inte den som är annat än hetero, norrlänning och jävlar i mig köttätare!!!
Men det är nog inte så specifikt för min släkt som för hela norrland. Lokalpatrioter med "här är vi oss själva" som paroll...Men sig själv är man inte om man inte är "naturlig"...då gör man sig till...

Självklart är detta så provocerande för mig att jag bara måste "göra mig till" lite extra. Lillasyster intesåyster är ännu värre. Mor suckar och vi tittar under svartfärgade luggar på varandra och tänker "Älska mig för den jag är..." (fast utan den fåniga Josefin Nilssonrösten eller den nördiga låten, bara orden alltså)

Åh, snälla gud, skona mig från skuldkänslorna jag får av att skriva detta om min släkt
och snälla människor, tänk på mig och håll mig lite i handen när du gör det, jag behöver lite mod och kärlek!

2 Comments:

Blogger Björn Jakobsson said...

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver - som den norrbottniska kustbo jag varit i hela mitt liv, men aldrig känt mig som.

By the way, jag har säkert skrivit det tidigare, men ändå: jag gillar verkligen ditt sätt att skriva, och är glad att du är tillbaka i 'bloggarsvängen'.

Ha en fin vecka! / Bj (bland flyttkartongerna)

9:15 em  
Blogger the lost feeling said...

Åhh, Dante. Han är fin.

Ja, du reser faktiskt mer än mej, haha :)

Haha! Ja, så är det. Så är man när man är Naturlig i värmländska vildmarken oxå. Alla mina släktingar bjuder alltid på Riktig Mat på släktträffar. Kött potatis och sås. I den ordningen. Kanske med nån morot eller frysta ärter till, men dom ska man inte ta så mycket av. Man ska ta mest av köttet. Det heliga köttet. Helst ska man tillbe köttet, helst ska det vara riktigt älgkött, som man skjutit själv, medan man svor långa ramsor och slängde ur sej spottloskor om dom inplanterade vargarna.

Ibland tror jag att mamma tror att jag är lesbisk, så jag brukar retas lite subtilt med henne och alltid uttala mej överdrivet positivt om homosexuellas rättigheter när det nämns på tevenyheterna.

Hoppas du får det nice på resan... jag tycker om tåg. Jag trivs alltid på ett tåg.Du är där nu va? eller har du kommit hem kanske.

Jag ska sluta skriva nu innan det här blir mer ett blogginlägg än en kommentar.

Blogga oftare, baby :) klem

10:35 fm  

Skicka en kommentar

<< Home