skallborrarskratt över äckelpaj med vispgrädde

Jag vet inte om den här gnagande huvudvärken beror på att jag har blivit förföljd av det där skrattet i tre hela dagar nu.

det kan också bero på att jag är så trött...
att jag kämpar så med mig själv...
att jag äts upp av frustrationen av att räcka ut en hand med fingrar tills de knakar och ändå inte nå hans hand...

Men mest av allt måste det vara utsattheten för det egocentriska hos en människa som inte är ego av elakhet utan ren naivitet. Det är tröttsamt nog hos barn, med sina begränsade referensramar, det är tråkigt nog hos tonåringar i sin exklusiva och exkluderande värld. Men hos en vuxen människa är det rent outhärdligt! jag önskar att jag kunde fly från det där skrattet...det förföljer mig in i det mest innersta hörn jag kan krypa upp i...

Jag är så rädd för att bli en likadan människa för någon. Att jag blir den människan med det skrattet och irriterande vanorna. Att jag blir den som någon (den jag älskar) retar sig på. Så smärtsamt.

och när jag känner den rädslan så försöker jag vara snällare, se allt det bra med den människa jag på många sätt ofrivilligt delar stor del av mitt liv med...och så lyckas jag ett tag. Men tre hela dagar hemma är bara för mycket. Varje gång jag hör det där skrattet ( säkert tio gånger under tiden jag skrivit det här) så kryper frustrationen ihop till en hård och elak boll som studsar inuti mitt huvud och gör mig helt vansinnig!!

Men det sjukaste av allt, är att jag, som tyvärr har så svårt för att höra andra människor sjunga. Som allt som oftast känner mig besvärad och illa till mods och överdrivet kritisk, faktiskt, F a k t i s k t anser att den där människan har en mycket vacker sångröst. Och med all den irritation som jag bär så skulle hennes sätt att sjunga med till Lalehskivan driva mig till knivmord...men istället, så lugnar den mig och får mig att tänka: Vilken vacker röst!
Det är samma röst, som i skrivande stund får mina ögon att blöda av irritationsframkallad huvudvärk. Det är så märkligt...människor är. Märkliga.

förresten,
Det där skrattet...det betyder att hon är glad. Det är lycka för någon.

Och vansinne för mig.