sjukligt sinnesslött studerande

alltså...det här med att plugga. hur funkar det för alla egentligen?

först kan man ingenting, så då blir det kasst. sedan lär man sig lite (efter ca. 40p.) och sedan tjatar man de kunskaperna om och om och om igen och bara lägger till lite fler adjektiv som beskriver något och så undrar jag bara vad jag egentligen någonsin lär mig som är nytt?

och varför är alla studenter så sjukt omotiverade? Jag är inget undantag alltså. Jag älskar visserligen att plugga , men det är bara för att jag får lata mig så väldigt mycket.

jag sitter och skriver mina inlämningsuppgifter till imorgon och det är liksom tio sidor utan att öppna en enda bok, jag bara blajar på och vet att jag kommer att bli godkänd. men jag skäms över mig själv...jomen, det är helt sant! För om jag skulle ta mig an det här livet som en heltidsjobb. åtta timmar om dan. jag skulle ju bli professor ( min dröm) på nolltid.

Innerst inne så vet jag att jag snart kommer att få sota denna lathet : därav studentdrömmen inatt...examenskarnevalståget närmar sig med stormsteg, inte ens ett år kvar! och nu brinner det verkligen i knutarna...mamma...jag är rädd...