ut ur askan...

ordlös - useless

2009-02-21T12:48:00.002+01:00

Jag tror inte, hoppas inte att någon fortfarande läser den här bloggen. Om så är fallet ber jag om ursäkt i förväg.
varför skriver jag inte dagbok på något annat sätt?
Men jag gör det, jag skriver där också, men det värker i handen nu, så ovan man är att skriva för hand.
Är i ett helt förtvivlat tillstånd nu.
Fan, jag kan ju ingenting! jag är ju ingenting.
fet, ful, fel och helt talanglös.
Var i världen har jag egentligen plats?
Och om en enda människa till listar matlagning som nån slags god egenskap så tar jag livet av mig. vafan, är det en drift med mig eller? Laga mat?
Det är ju som att säga; men du, du är ju himla bra på att dammsuga!
Se där - vad stolt jag blir!

Nu skriver jag för mig själv. För att se tillbaka en gång. För att minnas. Fast för det mesta är allt jag är minnen. Det ger mig en känsla av att mitt liv har någon slags substans men jag är förbannat ensam med mina minnen här.

"åh,åh,åh,åh stayín alive"

2008-09-14T18:54:00.003+02:00

Den här stackars bloggen är på gränsen till självdöd men ger ändå inte riktigt upp, och jag vill inte riktigt heller släppa taget.
Den är ju väldigt inspirationskrävande och livet är ju för det mesta inspirationskvävande så helt naturligt är den svältfödd.

Men jag tycker om hur delar av mitt liv finns utspridda överallt och kan samlas ihop av mig själv. Att pussla samman och foga hop, att organisera världen och analysera sammanhangen är som en instinktiv livsuppgift och att också skapa osammanhängande strukturer för att sedan kunna urskilja verkligheten mellan dem är det jag måste göra för att överleva.

facebook, msn, fyra bloggar, lika många dagböcker och fotografier som skildrat mitt seende räcker till för att skapa pussel och figursåga sönder verkligheten och sätta samman den igen. Det är bara oärligheten som ställer till det och skapar problem med sina oslipade kanter men jag tror ändå att jag för det mesta är ärlig så att det gör ont. Nedslipad till nagelbädden av ärlighet är jag. Eller är jag?

För många, många, många år sedan talade någon till mig (Jan Kroon btw. Om han nu lyckas återupprepa självgooglandet och också återfinna sig själv här i min minnesbank) om ambivalensen i våra sociala relationer och hur vi blev en ny människa i varje möte. Han talade naturligtvis om våra sociala roller i olika sammanhang, något som jag då, som pre-tonåring vägrade acceptera. Det var också i den åldern som man är som mest socialt missanpassad faktiskt nästan var man än befinner sig.

Han avfärdade nog mitt ihärdiga nekandet till dessa roller som något just pubertalt men det där uttalandet har förföljt mig. Visst vet jag att det är så, att även jag spelar dessa sociala spel, men jag kan inte släppa taget om mitt instinktiva motsånd. Jag tror ändå på friheten i att inte förställa sig och anpassa sig utan vara den man är i alla sammanhang. Jag lyckas inte alls, men det är ändå min strävan. Det är samma strävan som i mina minnen och ord hitta en koherens för den jag är. Nödvändigheten i att överensstämma, att sitta samman för att röra sig framåt utan att falla i bitar och behöva plocka upp sig själv hela tiden.

"Att bli älskad är stort (bara att älska kan vara större)"

2008-01-26T00:56:00.000+01:00

Ensamheten, min följeslagare
en krafsande hysterika
och
Den stora sorgen
var ett tomrum
så lätt att fylla med alla mina ord

Men harmoni som fyller mig till brädden
dämpar alla ljud
Som kroppens chock, lamslagen panik
eller som den dröm jag drömmer när jag redan vaknat
Då vill jag inte röra mig, så rädd att tappa taget
För inga ord kan återge vad som sker i det stilla
mörkret mellan kroppen och lakanen

Lyckan är sålunda
förvånansvärt likt ett varmt täcke
Som när Josefins mamma värmde våra duntäcken på kaminen
i den utkylda stugan, en vinternatt i lappland
och de brände vår tunna pappershud

Kanske saknar jag orden
och jag har inga sånger
men om de bilder
som utgör dig
var sådana som kunde frammanas ur mig
skulle de skymma all verklighet omkring oss

en och en eller alla människor

2007-12-09T22:04:00.000+01:00

Idag har vi handlat julklappar. Det var en spännande upptäckt att det i leksaksaffärer finns två uppsättningar av exakt samma leksak. En blå med pojkar som använder leksaken och en rosa med flickor som gör det. Är det inte fantastiskt?? Jag borde inte förvånas och ändå gör jag det.

Men det jag egentligen ville förmedla var några inspirerande ord från buddhistiska Master Cheng-Yen som jag ska försöka låta vägleda mig:

"Tzu-chi´s beauty lies in the conviction that in the world there is no one I cannot love, no one I cannot forgive and no one I cannot trust. When all minds have been purified, then all hearts can be linked together"

Cheng-yen "Let´s do it together"

heliga hundar och bloggfördelning

2007-11-28T10:03:00.000+01:00

Bokhögen vid sidan om mig är avskräckande hög. Egentligen vill jag åka och träna men inser att idag har jag nog faktiskt inte tid. Att det är så på riktigt och ingen ursäkt är riktigt skrämmande. Samtidigt så har jag aldrig haft en sådan här konstig pluggångest, nu är jag stressad för attjag vill hinna göra ett så bra jobb som möjligt.

Igår hade jag möjligheten att närvara vid ett seminarium om hundar i religionen. Det var otroligt skoj att få ta del av, jag hade kunnat sitta där hela dagen och kvällen. Det känns som att jag valt rätt ämne för min uppsats eftersom det engagerar och intresserar mig på riktigt.

Bara att hoppas på att jag får jobb på ett natur- och djurbruksgymnasium sedan. Det skulle passa min inriktning miljö/djur perfekt. Tänk att jag lyckades styra det åt det hållet fastän det inte blev något av vare sig djurvårdarutbilning eller veterinärstudier.

Jag är lite inaktiv på den här bloggen nu. Jag måste ju fördela tiden mellan gröna fingrar och whippetbloggen. Men jag märker hur skönt det är att få koppla bort studierna med några blogginlägg här och där.

Trött och matt

2007-11-19T18:13:00.000+01:00

Jag vet inte om dove djurtestar, men de gör de säkert. Andra saker gör de bättre, som den här filmen. Jag hoppas och önskar innerligt att alla nya föräldrar jag känner får möjligheten att ge sina barn förutsättningar att motstå kriget mot deras egna kroppar.

2007-11-19T12:22:00.001+01:00

Ibland blir jag bitter. Jag känner mitt inre knytas hårt av av grönmögliga inälvor, fastbundna av en dragen sena.
Det finns mycket av det som varit som grämer mig och att göra det till någonting bra känns så svårt. Det enda jag kan göra är att lämna det och ta avstamp i det som är just nu, som är så bra, och inte låta det fläckas av det om varit så dåligt.

Och så tänker jag på all den ömhet jag har för den jag älskar så mycket och det känns faktiskt som Jewel sjunger i den där låten,

Hey, you, Know that I would spend, My whole life all over again , To find you

Det är ju sant, även för mig och plötsligt känns allting värt det.

Matblogg

2007-11-09T09:50:00.000+01:00

Hejhej

Lite promo för min nya blogg: Johannas gröna fingrar

Jag har egentligen inte tid att pyssla med sådant här just nu. Mina uppsatser är krävande små barn, men lite avkoppling måste man också ha. Eftersom jag stundtals delar ut recept till höger och vänster (men mest till goda vänner) så tänkte jag samla dem alla på ett ställe, tillgängligt för alla.

Om någon vill ta sig an utmaningen att fotografera maten kan viskriva kokbok tillsammans. Let me know!

Kram

2007-10-07T17:58:00.001+02:00

Jag går mycket långsamt.

Mycket långsamt för att se trattkantarellerna.

Först hittar jag nästan inga.

Sen hittar jag bara några till.

Allt som allt en handfull.

Jag kände mig lite kall. Eller så var det kanske en känsla av lycka och vemod på samma gång.

Jag blev lite rädd. Men precis när jag trodde att jag var vilse

så hittade jag stigen igen.

Jag kissade nära stigen.

För jag kunde inte hålla mig.

Men sen förstår jag att jag måste gå hem. För mina skor är blöta.

När jag kommer hem dricker jag te.

Som säkert är gjort på konstgjorda smakämnen.

men det känns så äkta.

Jag känner mig verkligen som original india spice. Och livet ser ut som paketets etikett.

att försöka skriva

2007-10-07T13:46:00.000+02:00

Det tycks mig vara helt omöjligt. Djupt försjunken i mina tankar hittar jag berättelserna och orden men att fokusera dem till skrivna ord känns så gott som omöjligt. Jag tror att det är kopplingen till omvärlden som förstör. Skrivna ord blir verkliga och tillgängliga för andra människor. Jag kommer aldrig att bli den människan som kan lösgöra mg från andra människors perspektiv och verklighetsuppfattning för att bara se min egen.

Visserligen är det också så att förståelsen för medmänniskors perspektiv är det som driver och intresserar mig. Många gånger också räddar mig.
Alltså, låter mig distansera egot från omgivningen. Göra mig oviktig. Osynlig. Svävande fågelfoster i ett tunnskaligt ägg (innersta bild).

Att jag överhuvudtaget kan skriva någonting har jag bloggen att tacka för. Det som skrivs här finns inte. Sparas inte. Kan raderas och glömmas.
Men det är inte någon önskan som självutplåning som är orsaken till dessa tankar, ingen dålig självkänsla eller blygsel. Det är en ovilja mot något jag ännu inte definierat eller ens hittat. Därför obearbetat.

Men varför skulle jag nu ens behöva skriva någonting? Varför måste jag nödvändigtvis vara en som skriver överhuvudtaget? Om det inte vore för att drivkraften att skriva är lika stark som den som försöker få mig att låta bli. Båda lika svåra att förstå. Läs mig, se mig, hör mig men säg ingenting, låt mig vara. Har det ens överhuvudtaget med andra människor att göra?
Har jag så många hemligheter jag aldrig vill avslöja? Eller är rädslan den av att öppna en dörr och finna ett tomt rum (som om du tagit alla dina saker och flyttat iväg), eller ett e-postprogram utan nya meddelanden. Att inget finns att se som någon inte redan sett?

Nej, det är inte heller min rädsla. Mina ord är ändå alltid mina. Jag är den subjektiva verklighetsuppfattningens största försvarare. Oavsett hur oorginell den är. Jag bryr mig inte om pretantiöst eller naivt (tror jag?).

Kanske är det instinkten att låta det flyktiga förgås som är mitt problem. Ja, det kanske är en ideologisk övertygelse som räddar mig från mitt skrivande, mig själv och det som skulle kunna göra mig till något konstant istället för föränderligt?

In my place, in my place
were lines that I couldn't change
I was lost

leda

2007-09-24T15:49:00.001+02:00

nu har jag läst en bok

Plötsligt slog det mig...

2007-09-23T16:29:00.000+02:00

...tänk om jag skulle ta och läsa en bok!?

(senast köpta: carina Rydberg "Den som vässar vargars tänder", Märta Tikkanen "Två", Dag Hammarskjöld "Vägmärken" och en bok om tibetansk konst från loppis)

fu=()=)/=/%&?=^

2007-09-22T23:09:00.000+02:00

Åh, världens tråkligaste lördag!
Jag avbokade ett singstarparty i Uppsala till förmån för - tja,min ekonomi...men just nu känns det som om jag borde tagit ett banklån för att komma iväg. En helg i Strängnäs är helt enkelt olidlig om man inte har några planer.

bajs.

personal DNA

2007-09-22T20:35:00.001+02:00

Nigella forever!

2007-09-18T22:02:00.000+02:00

Om jag skulle tvingas att inleda ett förhållande med en okänd människa, så skulle jag med glädje välja Nigella Lawsson. Sådär svulstigt, hämningslöst och njutningsfullt matlagande hittar jag bara hos - tja, mig själv typ. Men jag kan på inga vis jämföra mig med denna "domestic goddess". Ibland anser jag dock att jag kommer nära, som när jag provar hennes mjölk, fett och mjölfria clementinkaka. Jag provlagade den idag inför en middag på fredag då den är tänkt att serveras med isad mandarinsoppa. Jag ändrade lite i receptet. Orginalet står inom parentes. Lycka till!

3 små citroner (4-5 clementiner, 375g)
5 ägg (6 ägg, jag hade bara 5 hemma)
250g socker (225g socker)
200g mandel, 50g valnöt, malen (250g malen mandel)
1 rågad tsk bakpulver

Lägg citronerna i kallt vatten. koka i 2h. låt svalna. Dela på mitten och ta bort kärnorna. lägg ner de hela frukterna (skal och allt) i en mixer och kör snabbt till puré. Lägg i övriga ingridienser, mixa ihop. häll över i en smörad ringform (21 cm), jag bröade med kokos. Baka av i 190graderC, ca. 60 min (provstickan ska vara torr). Kakan kan behöva täckas med folie efter ca. 40 min för att inte bli bränd. Låt kakan svalna i sin form och därefter vila ett dygn (om du kan hålla dig) innan du glufsar i dig den.

Jag gissar att den är fantastisk till jordgubbssallad eller god vaniljglass. En nötknaprig,kladdkakeaktig,besksöt och vacker skapelse som knullar i munnen!

ett fönster mot verkligheten- bredbandet har anlänt!

2007-09-17T12:42:00.000+02:00

Jag tvivlar på att någon ens läser den här bloggen längre...men det är på sätt och vis som en början. Jag tror att den här adressen är hemlig för de flesta, utom andra bloggare, och syftet med att skriva i den har alltid varit lite luddigt.
Förut hade jag en blogg på spaces (http://regnaskasweden.spaces.live.com/) men så blev den liksom välläst och också på nåt vis omtyckt, och så kändes allt så konstigt. Då bytte jag hit...

Men antagligen är det så, att jag kommer att uppdatera oftare den här hösten. Det känns verkligen onödigt fantastiskt att ha internet hemma. Effekterna av det kommer naturligtvis på en gång - idag har jag inte gjort något studierelaterat överhuvudtaget!

Imorse tog jag en mycket tidig 2hpromenad med tre whippettöser och en presumtiv hundvakt...det var helt knäckande att gå långt, kallt och tidigt utan frukost. Jag vet inte hur jag ska orka ta mig till gymet idag...inte heller hur jag ska fokusera tankarna för att styra upp studiesituationen.
Jag har i vart fall börjat hitta inriktningen på min c-uppsats. Det känns väldigt spännande!

så, alla, jag är på gång...jag har skaffat facebook efter alla påtryckningar och jag finns här...sittandes framför ett fönster mot strängnäs trädtoppar och ett mot resten av världen.

varför jag inte finns

2007-05-29T13:54:00.000+02:00

Det var ett tag sedan...Myrans intåg har vänt upp och ner på tillvaron och ändå inte. Det rätt så stressigt och mycket att göra, framförallt är de tidiga mornarna högst ouppskattade, men hon är en väldigt trevlig liten individ som tar livet med ro och är charmigt valpsöt men förståndigt lillgammal. Vi älskar lilla Myra. Djuren har fått en egen blogg: whippet.blogg.se, kolla in.

Den del av mig som inte är helt uppslukad av hundliv är rätt så sovande just nu, eller i vart fall väldigt trött. Jag är rastlös på jobbet och det som är kvar. Jag vill komma igång med flytten. Samtidigt är jag trött på att fixa och ordna och hålla koll och räkna pengar och allt som bara måste göras hela tiden. Jag har absolut ingen tid till självreflektion men ibland sjunker jag ihop i en gråtande hög i hallen. Inte för att jag har nåt att deppa över men för att jag inte klarar motgångar särskilt bra just nu, hur små de än är. Det är bara för mycket med allt och jag är en svag och liten person.

Idag till exempel, var jag så himla glad för jag hade tänkt sluta tidigare.
Tills jag insåg att jag har lovat vikariera för en annan lärare till 17.00. Då ville jag också gråta, men vi ska se film på hennes lektion så det blir nog soft.

Jag återkommer när jag har ett fungerande liv.

ps. Det kan nog dröja hur länge som helst...;) ds.

en henrietta till hushållet...

2007-04-22T21:14:00.000+02:00

Vilken dag! Varför utsätter man sig för att titta på valpar? Familjetrion tog sig till kennel Swaara för lite valpmys och Linetester.
Line fick gå ett viltspår som hon klarade med viss möda...vi ska nog trots det våga oss på ett anlagsprov inom det snaraste. Det är ju faktiskt skoj att hon gillar viltspår, skulle ju inte vara helt fel att ha en champinjon på det området.
Vi fick också möjlighet att bli dirigerade och klickade av Åsa när vi tränade lite lydnad. Mycket nyttigt och bra och skoj att se att lydnadshelgen för några veckor sedan gjorde sådan skillnad.

men så var det ju det där med valparna...åh, suck alltså...vilka fantastiska små. Självklart var den lilla söta jag fastnat för redan innan den skojigaste, bråkigaste, kaxigaste och roligaste av dem alla. Vi sitter just nu och pysslar och fixar och funderar och vet inte hur vi ska lösa det men vi vill ju, så gärna!

Äh, S läser över axeln,blir flummigt detta...återkommer

långa promenader och finfin fot

2007-04-05T16:25:00.000+02:00

Idag har jag och Petra gått med hundarna i nära fyra timmar. Alla har varit ganska trötta men jag tog mig iväg till veterinären för att vaccinera Line, enligt telefonsvararen hade de öppet men när jag kom dit var det stängt...*suck* 1½ timme wasted...

Vi passade dock på att repa fotkommandot som blir bättre och bättre...måste snabba upp svängarna bara.
Nästa vecka åker vi ut till skärgården och jag längtar efter de perfekta träningsmöjligheterna där ute! Det känns så himla skoj att träna Line just nu!

Ikväll blir det fluffinsbak och kanske ett till träningspass. Recept i nästa inlägg...Men mer än fluffins behöver jag kraaamar! Jag måste åka till S så fort jag kan imorrn!
Glad påsk!

2007-04-04T20:27:00.000+02:00

perfekta blodapelsiner

Jag äter helt perfekta blodapelsiner och jag har en sanslöst tråkig dag. Jag borde verkligen promenera med Line men det är ju så tråkigt i det här vädret...vi tränar inomhus istället.

Idag känner jag ett starkt behov av att tycka om mig själv och bli bekräftad av andra...och jag behöver kärlek! Jag behöver så mycket kramar just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag är alldeles ensam.

Dessutom känner jag för en, otroligt enstaka, gångs skull för att gå ut och ta en öl nånstans...men jag vet inte vem jag ska ringa!? Älsklingen hade ju blivit överlycklig om han var här...jag vill ju aldrig gå ut annars.

Har börjat skriva träningsdagbok om Line (borde väl blogga det kanske) och måste nog göra nåt för att dagen inte ska vara tom. Men jag är verkligen så otroligt trött...skärgårdliv i en hel vecka!!! Läsa Ninas bok och mysa, jag längtar så!

Ps. Se inlägget nedan, hur coolt är det inte att Jonas hittade sig/mig! Ds.
Ps2. Hur kommer det sig att jag inte känner igen mig i ett enda inlägg jag skrivit här? Vem är jag? Ds2.

Vem är Cecilia?

2007-03-26T10:19:00.000+02:00

Det är verkligen något väldigt konstigt med Cecilia.
Jag vet inte alls vem hon är, men jag drömmer om henne.

Jag minns att jag drömde om henne i höstas. Nån gång efter att min mormor dog i höstas så drömde jag om en Cecilia vid en gravsten...och också någonting om ett barn.
Cecilias barn(?). En blond, fyllig Cecilia. Kanske 12 år. Jag känner en blond Cecilia som nyligt fått barn, men det var inte hon...tror jag.

I helgen sökte jag upp min ungdoms alla känslor.
De finns i en sliten gul pärm, heter betydelser och samlar ungomstångest på skrivarbläck och med reklampennor. Bland alla noveller och dikter slog jag upp en sida och läste på måfå...
Där, i en dikt, så stod det om en dröm jag haft. Min älskade stod vid en gravsten, på den stenen stod "Namnet på den jag håller kär, står skrivet här: Cecilia"
Bilden slog så tydligt emot mig...samma dröm, med tio års mellanrum. Varför fortsätter jag att drömma om denna Cecilia. Och vem är hon?

Förutom att mysteriet kring Cecilia tätnade resuluterade denna känslofrossa i att jag fann ett avskrivet brev från en gammal vän. Någon som jag då, för så länge sedan, behandlade så illa...
Jag kände tung ångest för barnsliga Johannas beteende och försjönk i djup begrundan över min tendens att känna ilska och avsky mot de stackars få pojkskrällen som av någon outgrundlig anledning kunde finna mig tilldragande...Gud så jag avskydde dem när de erkände något sådant för mig. Jag vet inte om jag egentligen har förändrats.

Nu ska jag iaf. googla Jonas Öhrn, S fick höra mig höja honom till skyarna i ett försök att släta över min usla behandling av honom. Det dåliga samvetet över vad jag gjort fick mig att tjata om den schysste Jonas och hur gott han luktade, inför min stackars pojkvän vilket såklart, såhär i efterhand också ledde till det dåliga samvetet för att min S, hur lite svartsjuka som än ryms i hans kropp, får stå ut med sånt dravel...keep the mystery goddamit...
Fast ATT han står ut med det och t.om kommer med kloka och välvilliga kommentarer får mig ju att smälta som ett påskägg i choklad i vårsolen.

AAAAH!!!

2007-02-07T10:55:00.000+01:00

Hopplöst ouppdaterad!!!!!!!!

hur kan man inte älska julen?

2006-12-13T11:16:00.000+01:00

Julen inkluderar oftast följande:

Ledighet
God mat
Presenter
Trevligt sällskap
Bra Tv
Låg prestationsnivå

Och kanske också:

Stress
Ekonomiska problem
Familjebråk
Vidrig mat
Slötittande på tv

Men hallå! Är det ingen annan som insett att man faktiskt kan välja bland utbudet? Äcklas du av djurblod som rinner nerför gaffeln på väg in i munnen och har du inga pengar och vill du inte umgås med din hemska släkt? vad finns det då för bra anledning för att utsätta sig för det?

Själv så råkar jag älska att köpa julklappar, men jag har inga pengar i år så då blir det inga. Hatar du att köpa dem eller får ångest av kapitalistiskt svulsteri - LÅT BLI! Kan jag av mina anledningar så kan väl du.

Sluta gnäll och inse att det finns ett val...Hursomhelst, Julen innebär väl också en viss tro på mänskligheten och här kommer ett bevis på min tilltro. Jag ska som sagt inte köpa julklappar åt en enda person, trots det, så presenterar jag här: Min Önskelista!!!

nr. 1 Grönsakssvarv! 950:- http://www.reneevoltaire.se/Handla/

nr. 1 (lika prioriterat alltså) Tävlingslydnadskurs Eva Bodfält http://www.hundkonsulten.se/

nr.2 Böcker (i rangordning):

Under valnötsträdet: Goda idéer från vårt kök
Svinalängorna
Mannen som dog som en lax
en miljard böcker till = presentkort

nr.3 Presentkort på Body shop

nr.4 Nya skor och kläder (take me shopping)

nr.5 Choklad (Annelie K)

det var bara det jag ville säga...=)

från "The lost feeling" (se länk)

2006-11-09T23:54:00.000+01:00

Shuffle (THIS IS SCARY!!! /Jo)
1.Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.

Will it be ok?
BROKEN TOY (usch ja…)
How are you feeling today?
MY MAN´S GONE (ja…så är det)
How do your friends see you?
LASAGNA (ehrm…ja, antagligen så)
Will you get married?
NOBODYS LONELY TONIGHT
What is your best friend's theme song?
BRICK SHITHOUSE (hehe…)
What is the story of your life?
LIVE TOMORROW (ja, fan…tyvärr)
What was high school like?
THE HARDEST PART
How can you get ahead in life?
FEATHERS AND DOWN
What is the best thing about your friends?
YELLOW
What is tonight going to be like?
GET RHYTHM (troligtvis inte tyvärr)
What is in store for the remainder of this weekend?
DANCING IN THE DARK (ja…kanske det faktiskt)
What song describes you?
I TAKE TIME
To describe your grandparents?
BOSTADSANSÖKAN (?)
How is your life going?
THE SCIENTIST
What song will they play at your funeral?
FOLSOM PRISON (levande begravd?)
How does the world see you?
BORN TO RUN (*suck*)
Will you have a happy life?
TRY AGAIN (nästa gång kanske?)
What do your friends really think of you?
WHY (!!!)
Do people secretly lust after you?
JAQUELINE (vem är det?)
How can I make myself happy?
BACKLASH BLUES
What should you do with your life?
ZAPATA (ja, skulle säkert behöva lite sånt…)
Will you ever have children?
BOY IN THE WELL

sound and vision

2006-11-09T22:51:00.000+01:00

vision
Världen var svartvit. Önskade vi färg-tv men ångrade oss?
Super,ultrashine and glitter, ariel mega coulor reklamfärgar världen men det gör ont i våra ögon och vi blundar och drömmer - svart och vitt. Vintern täcker färglöst. Vägdamm, asfalt, ruttna löv. Lysrör bryter skymningsljus. Frostgrön gräsmatta. Dimljus.
"Det är så vackert med mossan fångad under isen. Snövitsgrön. Levande död. Iskristaller. Sprickbildning" Och leran som trängde upp mot ljset när isytan sprack under foten. och ljudet av den kristallklara sprickan och det bruna, bubblande....
sound
Och innan mp3 var min värld barnkräk och lövblåsare och bussdörrars luftskrik i mina öron. Innan musik var inte världen så vacker som nu. Innan mp3 hörde jag ljudet av mina fotsteg mot asfalten. Nu hör jag kärlek och trummor, kör och cresendo. Goddam, vad allt är vackert med ett soundtrack, birds come flying at the speed of sound.
(Tänk om jag är vacker med musik? Shuffle; Är jag vacker med musik?: BROKEN DREAMS)

Jag kan faktiskt leva i staden med musik i mitt huvud. Jag kan röra mig framåt om jag får gå i takt Think I´m gonna cry, don´t know why, think I´m gonna sing myself a lullaby, feel free to lissen, feel free to stare
Men när vi går på ängarna så vill jag bara höra ljudet av dina lätta steg. Dina tassar mot marken och dina glada andetag. Det tystnar i mitt huvud då. Världen är vit och frostgrön. Världen är hundens andetag och varma kropp mot mina ben. Så kan jag då äntligen känna mitt hjärta slå och kanske mina ögon vila om jag faller....feathers and down